Gammtackan

...kortisonet tog vi bort helt from i lördags...hoppas innerligt att de inte blir något bakslag...däremot har hon fått diareé trots att jag ger henne fortiflora nu när hon äter dessa mediciner som hon nu får....hoppas att de bara e en snabbsläng och att de ger sig snart...slänger in ett gäng foton som får tala för sig själva, dessa e tagna idag när vi gick runt i Bjärka - Säby! Massa nyheter att gå igenom! ..och vanten e sååå himla rolig Vill inte åka hem matte...=)

...är de inte de ena så är de det andra sa kärringen som blödde näsblod!... Nu har vi varit inne två dagar på raken med Annie på Norsholms djursjukhus....öron och urinvägsinfektion, förstorad lever, bukspottskörtel och mjälte, gallvärdena var skyhöga...nya mediciner och uttrappning av kortisonet står på agendan nu...idag har Annie iaf ingen feber men de gav henne en rejäl dos av medikamenten via nålen igår.... finns det verkligen ingen ände på skiten som drabbar mitt hjärta??. Hon e pigg och glad och de e ju positivt...vi ska tebax för nya provtagningar om ca 2 v, men veterinären ska ringa ikväll och kolla hur hon mår...sista dagen imorn med kortisonet....håll nu alla tummar som finns att de inte blir ett bakslag på det nu!!! Har ännu inte hört något från AF, de som skulle gå sååå fort med nytt ställe så jag slapp att gå hemma... jaaa eller hur??? har gått hemma över en månad nu, hade väl kunnat få gå kvar på skolan tills de här andra kommer igång...men icke...varför göra något smidigt och upplyftande för en annan.... tappar "fotfästet" av att bara gå så här... jag grubblar alldeles för mycket på saker som egentligen e ganska små och inget som jag kan styra över.... blir ett kort inlägg men desto fler foton från vår underbar vinter!! Anton och Annie Från promenaden idag <3

...underbart!!! de har snöat två dagar nu och man får ut och pulsa i snön!!....aj lööööv vintern!! =). Annie e rätt pigg nu, vi har börjat ge henne Standart IMMUN och fiskolja som tillskott för att försöka börja kunna bygga tebax hennes muskler....ska ha en telefonkontakt med veterinären på torsdag så får vi se om vi kan få börja simma med henne, även om vi är ute i skogen och "plöjer" runt i snön så vore de bra att hon får en skonsammare träning eftersom hon har tappat så mycket muskler Igår gick vi en kort vända i björkskogen, jag gick i min lilla värld och fröken Ferdinand i sin....sen så inser jag att Annie inte e med mig utan ser henne ca15-20 meter ifrån mig, där står hon vänd mot 4 hjortar och alla stirrar på varandra, ropar till mig Annie och då tvärvände så klart hjortarna på en given signal och sticker bort från Annie och hon hängde så klart med men inte mer än ca 10 m.... och naturligtvis så har jag inte kameran med mig, sååå typiskt...för ett tag sen så stod Annie och jag ca 20 m från en älgko med två kalvar och en fjolårskalv på avtsånd från kon och kalvarna och vi stod säkerligen en 10 min och tittade på dessa och kameran var såklart även då hemma!!. Jag går fortfarande hemma och vet inte mer än vad jag visste i början på dec, mår verkligen skit över att inte veta eller att jag inte får arbetsträna....VEM mår bra av att bara gå hemma???? ovissheten äter sönder en inifrån, alla funderingar och tankar som smyger sig på en när man inte vet vad som komma skall.... Hoppas allt e bra med er dännar ute!!! kramelikraaaam I helgen var John, Annie och jag ute på Tinnerö och gick, Annie var seg och inte alls så pigg att gå men när vi vände tebax till bilen så skulle hon leka och ha dragkamp med min handske I söndags var vi och hälsade på Lena och Conny utanför Åtvid och deras rottishane Morris och Schäfern Carro Söta Carro, inte kan man tro att hon e tio år, pigg å alert!! Välkomna in!! Har ju glömt att visa Annies nya promenadkompis Ozzy....sååå himla go och trevlig och de funkar så himla bra ihop!! <3

...fick ett kort frispår igår...inget långt utan dryga 50 m....bara för att hon ska få börja jobba lite med skallen...var läääängesedan vi spårade så de var rätt kul att se hur hon jobbade. La spåret ute i vår björkskog och innan jag släppte på henne sprang hon fram till en björk och började nosa och gå upp mot trädet.....vi har ju köttbulleträd i skogen men tyvärr inte denna gången, nu fick hon vantar och kamptrasor i spåret bara för att göra de lite roligare för henne. De gick bra förutom på ett ställe där hjortarna haft sin framfart men hon vände efter ca 10 m och tog de rätta spåret.... de märks att hon inte fått jobba på länge, hon sov 4 timmar efteråt. Hoppas innerligt att vi kan börja se framåt och börja simma så hon får börja jobba upp hennes muskler... e jättejobbigt att se henne vingla till mellan varven och hon har även ramlat när hon gått i snön...de skär verkligen i hjärtat på mig då....humöret kan man iallafall inte klaga på, hon snackar och e sitt rätta jag i humöret mer och mer nu...borde ju vara något positivt iaf!! NU har jag varit rökfri i dryga 3 v och hoppas jag kan stå emot begäret av en god cigg till kaffet framöver! =) Jag får som skrivet i ett annat inlägg inte gå tebax till skolan vilken känns skittråkigt....ska ev börja inom stadsmissionen i stan men de finns så mycket frågetecken så innan jag får svar på dessa så får jag tyvärr gå hemma och dra fötterna efter mig...vill ju börja jobba NUUU Annie innan hon ska gå på spåret Köttbulleträdet måste kollas upp först.... Snoopet, inga köttbullar!! Spårar bra! Tog en promis efter spåret Riktigt halt på vissa ställen

...dagarna rullar på utan något större innehåll..Var på AF möte om fas 3 idag och som vanligt när de gäller dessa möten så e de lika innehållslösa som vanligt för allt handlar om att man e fullt frisk och ska ha heltidsarbete.... får ju inte komma tebax till skolan som börjar imorn å de känns surt för jag kunde ju inte få förlängd arbetsträning MEN om jag börjar på Stadsmissionen DÅ finns de utrymme för att förlänga en arbetsträning!!....var ligger skillnaden??... De går upp och ner med Annies mående...har inte skrivit något på länge men hon har mått relativt bra och så skriver jag de på FB och idag så kommer de ett bakslag!!... jag vet att jag e en hönsmorsa och de kanske inte e så allvarligt som jag känner det, MEN under två års tid har de ena kommit efter de andra både med Annie och Nova....så man känner sig som ett vrak mellan varven.... har inte så mycket att skriva men något litet livstecken kan vi ju visa på!! Annie och Anton I Helgen var de frostigt och fint ute