Gammtackan

...när människor i ens närhet inte mår bra och man når inte fram till de som man vill...hur man än vrider på saker och ting så blir de fel, drogerna e övermäktiga och jag vet inte längre hur jag ska kunna hjälpa personen i fråga!!...de såg så ljust ut et tag och jag var mer än överlycklig att de började räta upp sig, att drogerna verkade vara ett minne blott men så e inte fallet...behandlingshemmet kastade ut denne när h*n tog ett återfall å jag känner mig maktlös...de e väl i dessa stunder de behöver någon som tar de i kragen och hjälper de i den situationen men icke sa Nicke...att hamna i skiten i så unga år gör mig så otroligt ledsen för h*n e en sådan underbar person i hjärta och själ men har ingen självkänsla och tycker att h*n bara ställer till problem i sin omgivning, visst har de hänt massor kringg denne men inget som gör att jag stöter bort och tar avstånd...jag kan bara försöka finnas till och göra mitt bästa för denne, men hur får man någon att inse sitt egenvärde??? att denne e en underbar person med fina kvaliteter och att de finns ett liv utanför drogträsket???...känner mig så otroligt ensam i de här och vet som sagt inte längre hur jag ska kunna hjälpa upp denne på fötterna, drogerna har funnits med i så många år, för att döva ångest och annat som funnits med i dennes liv...jag saknar och hoppas att den "nyktra" personen kan komma fram utan dessa jävla droger som gör denne till något den inte är...

...har varit en lissma för själen, att vandra i ur och skur å bara vara...de e ett minne blott idag...dessa vildsvin som förstör och förgör mycket av naturen och framförallt de e ju inte rädda för en när man kommer...vet inte vilken gång i ordningen som jag stött på de och de har varit en tio meter ifrån en....tycker de e väldigt obehagliga djur och vet att hundar blivit dödade av dessa....och med tanke på att de kan få 3-4 kullar per år så lär de väl knappast bli mindre utav de...vi har de precis utanför oss,  i björkskogen...de e ju inte bara sent man möter på de utan de kommer farandes även när de e ljust ute, barnen som leker i skogskanten och kanske inte e uppmärksammade på att de finns i närheten, en granne gick på cykelbanan utanför och en stor galt springer över cykelbanan endast 5 m bort när hon kommer med sina hundar...jag vet att de inte e så lätta att skjuta MEN när jag springer på de någon gång i v utan att de räds för en så blir jag iaf rätt så spak och känner inte alls den glädjen att vandra i naturen längre...

...några dagar i Örebro hos mamma...John stack ju med hojen till Isle of Man med sex kompisar så jag passade på att åka hem en sväng, träffade oxxå syrrorna m familj och sonen kom förbi i söndags!. Blir alldeles för sällan som jag träffar kidsen då de oxxå bor en bit bort från varandra...de ska passas in med gud vet allt för att få till något vilket känns trist, för visst vill jag träffa båda två...hade tänkt träffa massa kompisar när jag var hemma men de blev aldrig av...tiden bara rinner iväg å så e de dax att åka hem, vad jag nu ska hem å göra...
Går fortfarande och väntar på AFs avsaknad av kontakt trots att jag ringer och ber de ringa upp så fort som möjligt, kanske ska göra slag i saken och kontakta media så de får upp ögonen för vilket patrask som jobbar där...illviljan att hjälpa...snarare att skälpa oss som verkligen vill tebax till arbetslivet, hur sjukt e de inte att jag inte fick arb.träna i sommar trots att jag ordnat plats, jag får inte komma tebax till skolan heller trots att jag gjort framsteg i min arbvetsträning...då ska man hellre gå hemma å må skit för ovissheten äter upp en inifrån...usch nu blir jag förbannad IGEN...skulle ju bli ett glatt inlägg men ja retar bara upp mig mer och mer på AF och deras patrask till handläggare...slänger in lite foton ist från Örebrovistelsen!! ha de bäst å ta hand om er!!

...omfamnar oss när vi går i skogen, bara du och jag...de behövs inga ord, vi vet de vi behöver veta om varandra...vi vandrar genom den grönskande skogen och kommer fram till tjärnen som omgärdas av de vackra vita näckrosorna...jag blickar ut över den och du går och läser av nyheterna i skogen...de har säkert hänt mycket sen vi gick här sist...
Att ha dig vid min sida har betytt mycket, vi har gått igenom en hel del tillsammans och jag kan känna många gånger att jag vill leva som dig....här och nu...
När du kom in i mitt liv så fanns de inte någon glädje, min värk slet i min kropp och jag kände mig som ett stor kolli utan någon större framtidsplan...mina tankar snuddade vid att de inte var drägligt att leva som jag gjorde...ingen medicin funkade, fick efter 6 års bråk till en röntgen som visade vad jag redan visste...min nacke hade fått kotförskjutningar på två ställen efter en simpel omkullkörning på cykeln...
Du kom in i mitt liv i rätt tid för nu var jag ju tvungen att ta tag i mitt liv, ta mig ut för din skull, börja aktivera dig för ditt välmående skull som oxxå i slutändan blev något bra för mig
Vi har gått igenom mycket du och jag...men du har alltid funnits vid min sida som en stöttesten...trots att vi aldrig samtalar med ord så finns de ett samförstånd oss två emellan...
När vi var tvugna att ta bort din dotter, vår älskade lilla fröken Lilltroll...då fanns du med hela vägen...om man nu kan säga att något e vackert som samtidigt e så fruktansvärt tragiskt...att behöva ta bort en älskad familjemedlem som bara fick bli 2,5 år...ja, de var vackert...vi fick ge Lilltroll ett vackert avslut på den fina klöverängen med spår och lek med dig....när hon hade somnat in så fick du komma och nosa på henne...du konstaterade faktum att hon var borta...tänkt om jag oxxå kunde leva i de, här och nu...att slippa denna tunga sorg efter Lilltroll som tog med en stor bit av mitt hjärta...jag vet att vi kommer ses en dag...inte här och nu men om ett tag...
DU min fina vardagshjälte som funnits med mig i snart 5 år i vått å torrt...du förtjänar det bästa, mitt hjärta tog du redan från första stund jag såg dig...

...i morse 03.00 drog gubben och 6 andra till England på hojarna...de ska ut till Isle of Man för att kolla in GP:t...hade de inte varit pga min nackskada så hade jag suttit limmad bakpå hojen, men med tanke på all packning så hade jag nog fått suttit uppe på den! =P
Sååå nu e de bara mamsen och jag hemma, vi får väl fördriva vår tid på bästa sätt...kommer nog åka hem till Örebro och träffa familjen några dagar...sen får vi se vad resterande av veckorna kommer att fördrivas med....hoppas ni får en härlig helg för de ska jag ha!!

...John fyller 50 år snart men i lördags hade jag fixat en överraskningsfest och bjudit in gamla och nya vänner för att fira...vi var hos Johns syrra Gisela och hennes gubbe Mats...vi blev 18 st och de var ett jäkla tråcklandes för att John inte skulle misstänka något men när vi kom dit så var alla samlade på "loftet" när vi kom...en glad och positiv överraskning för honom blev de allt!. Festen avlöptes med mat, dryck och lekar vilket var uppskattat av alla så de var riktigt kul att vi fick till de!! blev ett gäng foton så klart så här kommer de!!!

...till bloggandet direkt, och tyvärr så e jag dålig att följa er oxxå...men kommer nog igen om ett tag igen. Igår var veterinären här...gick inte att ta något blodprov på Annie....hon var så skräckslagen å paniken var ett faktum, tyvärr så e de nog efter att vi var hos Valla där de höll på å stack henne fyra ggr innan de hittade rätt och då var hon väldigt uppstressad kraken....visst har hon visat att hon inte gillar läget när hon ska stickas men så här har jag aldrig sett eller hört henne förut...usch...de skar verkligen i mig, men Anna var inne på samma linje som oss att de var inte livsnödvändigt med blodprovet igår så nästa gång ska hon få lite lugnande innan. Hon har fått en ny omgång då hon har ont i kroppen fortfarande...hon kan skrika till ibland vid beröring...idag har hon varit rätt risig, spytt ner överallt i lgh när jag var i stan, hon har inte ätit något å haft diareé men ingen feber så nu hoppas jag att de får va bra med allt skit som varit under en lång tid....
Har haft Johns dotter här ett par dagar, trevligt!!...vi var ute och fotade igår å de blev en del sådana!! så nu blir ni serverade dessa vare sig ni vill eller inte!! =P

...har haft en bra vecka, mamsen blir piggare och verkar vara näst intill sitt rätta jag igen...hon har fortfarande lite konstiga rädslor men hon har inte ätit klart sin medicin...tisdag e sista dagen. E sååå himla skönt att ha en veterinär som Anna på Din veterinär i Östergötland kan verkligen rekommendera henne varmt eller riktigt hett för hon e en klippa. Pratade med henne om Annie i måndags och hon lugnade verkligen ner mig, fick veta då att man inte ska ge mjölk produkter till henne under behandlingen för de förtar något i medicinen...de hade jag inte fått någon info om eller den var ju väldigt dålig överhuvudtaget...att tempen hoppade upp å ner som jag var så nojjig över var helt normalt...hade sånt dåligt samvete över att jag inte hade uppmärksammat hennes Anaplasma tidigare men hon sa att eftersom hon fick sådan hög feber så snabbt så hade hon fästingen suttit bara några dagar innan....hon kommer även hit och tar blodprov nästa vecka då de kan få blodbrist efter behandling, inget jag heller fick någon vetskap om av den andra veterinären
Igår åkte jag till en fb vän i Åtvid, lika trevligt som när hon och Nellie var här förra veckan. Idag tog jag mig i kragen och åkte till ett favvoställe som jag hade med Nova...har tagit emot att åka dit och gå i skogen men idag gjorde jag och mamsen det, kändes tungt...de var där hon fick njuta i fulla drag utan en massa hjärnspöken som styrde om i hennes lilla huvud...men samtidigt så fick jag minnas den fina sidan hon hade oxxå...såg stenen som hon brukade hoppa upp på och invänta en godisbit...platsen där hon alltid kände av något djur...antagligen rådjuren eller hjortarna som har sin genomfart där....usch...de e över fem v sedan hon fick somna in nu, vi passerade oxxå platsen där hon fick sina sista timmar...de hade slagit gräset och klöverängen...vi stannade till en stund...bara för att få minnas hennes fina stund innan hon gick över regnbågsbron...