Gammtackan

...känns inte som bloggandet har någon större prio just nu...

 

Igår fyllde Linus och Lina 26 år, helt otroligt vad tiden springer iväg...man minns ju när de kom och i så färskt minne...

 

  Vi var iväg till en Homeopat med Annie i måndags...hon fick frekvens terapi och infraröd behandling, peppar peppar så har hon varit relativt pigg efter det och inga direkta dippar...klart hon är trött hon går fortfarande på högsta dosen kortison, men en gång om dagen har vi tagit en halvtimmes promenad...de går inte fort men hon lunkar på i maklig takt...har även vägt henne då hon tappat så mycket muskler men hon har gått ner 2,5 kg...hon har ju iof en massa vätska i kroppen då hon pimplar vatten i mängder och sååå hungrig kraken...

 

...i sondags kväll var vi på minnesstund i Hjorthagen för Fredriks Cane Corsos som blev avrättade de avlossade 26 skott, hur f***n kan polisen rättfärdiga detta?? 26 skott och flera av dessa satt precis i huvudhöjd...bara ren jäkla tur att inte Fredrik blev träffad...klarade inte av att lyssna när han berättade om händelsen...så grymt =(

 

Hoppas allt e bra med er iaf och att ni tar tillvara på de små ögonblicken som förgyller er tillvaro

 

...träffade ju mina barn förra helgen och lillprins bus Neo och andra familjemedlemmar men har inte orkat skriva nått om de eller lagt upp foton men nu kommer ett gäng!!

 

...ja de e inte lätt att samla sina tankar när skiten bara fortsätter att bråka med Annie, trodde i söndags att jag skulle få släppa henne vidare till Nova...mår som en påse skit över hennes mående och att vi inte får bukt på de...vi har fått öka upp dosen till full mängd igen och hon e lite bättre nu....man griper efter minsta halmstrå för att få bukt med hennes hjärnhinneinflammation...så vi åker till Sthm på söndag för att träffa en kvinna som ska hjälpa oss vet inte vad man ska kalla de för...alternativ medicin kanske??....väntar på att veterinären ska ringa igen eftersom hon e vinglig i bakpartiet och när vi var ute idag så strubblade hon ner i en slänt... de finns ändå en positiv bit...hon e något gladare iaf även om de andra förtar lite av hur man känner men minsta lilla positiva glimt gör väl att man orkar kämpa vidare....har inte orkat överhuvudtaget kikat runt hos er men hoppas allt e bra med er!! ha de gott!!...och ta hand om er och njut av de lilla som förgyller vår tillvaro! <3

 

...fick vi åka till igår när Annie i torsdags em började bli sämre, denna jävla hjärnhinneinflammationen har gått igång igen....har varit så otrolig glad de sista v för Annies skull då hon varit sitt rätta jag igen. HUR mycket skit ska hon behöva gå igenom och hur mycket orkar hennes kropp med????.

Är så förbannat orolig för henne nu, de satte in en skyhög dos med kortison som hon ska ta över helgen och även smärtstillande...när man vet vad kortisonet ställer till med så känns de som att välja mellan pest eller kolera =(.

Den 1 dec har denna underbara tjejja funnits med i mitt liv i 5 år, jag har så mycket att tacka henne för...hon har hjälp mig igenom mina värsta dagar med "värkmästarn" som varit som ett andra skinn på min kropp...jag har alltid sett till hennes bästa och aldrig tullat på hennes välmående pga min värk...och efteråt trots att värken river i kroppen så har jag varit så nöjd att jag tagit mig ut...så under dessa år har jag börjat ta mig tillbaka till ett någotsånär drägligt liv, visst finns värken kvar 24 timmar om dygnet men jag har genom Annie fått kämpa och inse att jag faktiskt klarar av mer än jag trott innan, nya intressen har infunnit sig...lydnads och spår träning och även fotografering...inget ont som inte fört något gott med sig.

Jag blir så frustrerad över allt som Annie behöver och har behövt gå igenom, en sån underbar vän som jag ser mår dåligt och jag står helt utan makt att lindra hennes värk och sjukdomar, jag får vända mig till veterinärer och lita på att de vet bäst....

NU ligger hon helt utslagen i sängen, hon orkade bara gå en bit på cykelbanan för att sätta sig och bara vilja hem...finns de nått värre när man ser detta, min sprudlande glada lilla tjejja e inte en tillstymmelse av sitt rätta jag....jag HATAR verkligen detta, känslan av att inte kunna fråga eller att hon själv kan berätta vad som felar.....men vad göra??....jag får göra de bästa och skicka massa energi till henne....tänka positiva tankar om ett bättring å de snart....mitt hjärta blöder, min oro äter upp mig....tankarna snurrar åt alla håll å kanter för vi SKA ha många friska år framöver tillsammans....

...uschaaan skriver jag bara, finns inget positivt med dessa djur!!....fästingar som gör både djur och människor riktigt sjuka, de e många hundar som får avlivas pga dessa vidriga små kryp...e så glad att Annie har repat sig skapligt även om hon fortfarande får gå på kortison ett tag till, men de kan ju komma och gå i skov resten av livet !!

Sen till de vilda svinen som förstör så fruktansvärt mycket, jag känner inte alls den härliga känslan längre när jag går i skogen med Annie...förut så njöööt jag i fulla drag att känna naturens liv och rörelse men inte nu längre. Annie brukar alltid ströva fritt i skogen och hon brukar gå i sin egen lilla värld men de vågar jag inte låta henne göra längre, känner mig väldigt begränsad i skogen nu...idag fick jag en känsla av att INTE låta henne gå utan koppel och de var ju bra, för nog var de där alltid...även om de var på lite håll så känner jag olust inför dessa djur.

Imorn e de allt fredag...heeela dan, får besök av Lena och hennes rottiskille Morris, e första gången de ska träffas men de brukar aldrig vara några problem från Annies sida så de går nog bra...i helgen ska vi åka och hämta en halv (tam) gris...styckad å klart, blir finnemang att ha frysen full med kött igen...och de e skönt att veta att dessa grisar fått ströva ute och ha de bra innan de slaktas!!

Nu ska här fixas lite käk, gubben e på ingång och han har sin dotter med hem, var ett tag sedan vi träffade henne så de ska bli kul! Ha en bra torsdagkväll!!