Gammtackan

...fick vi åka till igår när Annie i torsdags em började bli sämre, denna jävla hjärnhinneinflammationen har gått igång igen....har varit så otrolig glad de sista v för Annies skull då hon varit sitt rätta jag igen. HUR mycket skit ska hon behöva gå igenom och hur mycket orkar hennes kropp med????.

Är så förbannat orolig för henne nu, de satte in en skyhög dos med kortison som hon ska ta över helgen och även smärtstillande...när man vet vad kortisonet ställer till med så känns de som att välja mellan pest eller kolera =(.

Den 1 dec har denna underbara tjejja funnits med i mitt liv i 5 år, jag har så mycket att tacka henne för...hon har hjälp mig igenom mina värsta dagar med "värkmästarn" som varit som ett andra skinn på min kropp...jag har alltid sett till hennes bästa och aldrig tullat på hennes välmående pga min värk...och efteråt trots att värken river i kroppen så har jag varit så nöjd att jag tagit mig ut...så under dessa år har jag börjat ta mig tillbaka till ett någotsånär drägligt liv, visst finns värken kvar 24 timmar om dygnet men jag har genom Annie fått kämpa och inse att jag faktiskt klarar av mer än jag trott innan, nya intressen har infunnit sig...lydnads och spår träning och även fotografering...inget ont som inte fört något gott med sig.

Jag blir så frustrerad över allt som Annie behöver och har behövt gå igenom, en sån underbar vän som jag ser mår dåligt och jag står helt utan makt att lindra hennes värk och sjukdomar, jag får vända mig till veterinärer och lita på att de vet bäst....

NU ligger hon helt utslagen i sängen, hon orkade bara gå en bit på cykelbanan för att sätta sig och bara vilja hem...finns de nått värre när man ser detta, min sprudlande glada lilla tjejja e inte en tillstymmelse av sitt rätta jag....jag HATAR verkligen detta, känslan av att inte kunna fråga eller att hon själv kan berätta vad som felar.....men vad göra??....jag får göra de bästa och skicka massa energi till henne....tänka positiva tankar om ett bättring å de snart....mitt hjärta blöder, min oro äter upp mig....tankarna snurrar åt alla håll å kanter för vi SKA ha många friska år framöver tillsammans....