Gammtackan

..tråkigheter omkring mig nu som jag inte kan styra över, en oro över vad som kan hända!...Kan villigt erkänna att jag e lite rädd och ögonen i nacken räcker inte till då jag inte vet hur människorna ser ut...bara att de finns där någonstans...

...att försöka hjälpa är att stjälpa i andras ögon...vill inte se en människas liv slås i spillror vilket inte är långt borta...hur gör man som den "lilla människan"?? man söker hjälp men den hjälpen resulterar i att myndigheten hänger ut oss till berörda vilket suger så fett mycket...HATAR att inte ha kontroll över situationen och de äter upp mig, att jag sen är själv hemma sen drygt två v har ju inte gjort min oro mindre...kan inte sova på nätterna bara ligger och grubblar över vad som komma skall, gubben kommer hem sent ikväll och de kommer kännas lugnare för min del...MEN faktum kvarstår...ska jag behöva gå å vara orolig pga att vi vill hjälpa någon i nöd för att mydndigheten sviker ett förtroende och lämnar ut oss??

 

Jag gör som Annie drar något gammalt över mig!