Gammtackan

Mitt liv rakt upp och ner

Vet egentligen inte varför...

Publicerad 2012-01-21 10:41:27 i Allmänt,

..jag sätter mig för att skriva ett inlägg...har ju inte så mycket att skriva om...fick en kommentar för ett tag sedan som ligger i bakhuvudet å gror...denne ville att jag skulle skriva nått om mitt jobb när jag var med å startade upp ett boende för ungdomar med Asperger men jag vill nog skriva om mitt första jobb och kontakten med ungdomar med Autism...
Efter att ha jobbat inom barnomsorgen i många år så var jag lite trött på de då en kompis frågade om jag kunde tänka mig att jobba xtra med en tjejj på 14 år som var utåtagerande och väldigt självdestruktiv som hade funktionshindret Autism...finns ju ett sånt stort spekta inom de området men jag blev lite nyfiken och träffade handläggaren på LSS...när jag fick höra om henne och hur hon fungerade så såg jag ett monster med stort M...jag var faktiskt lite rädd när jag skulle träffa henne....jag åkte till hennes skola och träffade henne och jag såg en rätt liten tjejja med väldigt tomma ögon...men jag kände oxxå att jag verkligen ville jobba med henne, mitt hjärta bara smälte för denna lilla tös...MED noll koll inom detta så tog jag mig till boendet för att gå brevid två arb.pass vilket e åt helskotta för lite med tanke på de som ska funka kring personen men arb.kamraterna gjorde vår tid tillsammans så underbar...de fanns tyvärr inte många som ville jobba med henne så de blev många och långa arbetspass...då hade Komunen ansvar för henne dagtid och LSS på fritiden så de gick att jobba dessa monsterpass som ofta handlade om att jag jobbade mellan 07-22...dessa pass kunde jag jobba när barnen var hos sin pappa så under semestern så jobbade jag 11 dagar på raken, de var tufft men funkade för att vi hade så roligt i personalgruppen...
När jag såg denna lilla tjejjen på 45 kg kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå vilken kraft de fanns i kroppen när de blev fel för henne och utbrotten kom...man kunde aldrig vara själv med henne utan vi jobbade två st pga hennes styrka och att hon blev "farlig" för sig själv och även för oss personal, vad jag menar e att hon bet sönder sig själv eller oss om hon fick ett utbrott...men denna lilla tjejjen jobbade jag med tills hon fyllde 21 och jag kan sakna henne så otroligt mycket...hon hade inget eget språk utan ett ekotal men när vi lyssnade på musik så kunde hon sjunga meningar men annars kom de bara något enstaka ord...jag har lärt mig så otroligt mycket av henne...vi använde ett teacch schema som skulle följas minutiöst för att hennes dag skulle fungera...jag jobbade även med två grabbar som oxxå bodde på samma boende som min tjejja...de hade ungefär samma problematik som henne men de var så pass mycket större så det ultimata var att två grabbar jobbade med de...men de e ju sällan de funkar så...har man inte jobbat med de här så har man säkert svårt att förstå...vet flera som frågade hur jag kunde gå till jobbet för att få stryk som de uttryckte de...men de handlar ju inte om de...även om jag kom hem med kala fläckar i huvudet, sönder biten på många ställen så var de ju just för att försöka hjälpa dessa ungdomar till ett drägligt liv...de har skänkt mig så otroligt mycket och en insikt om mig själv som jag inte ens trodde fanns...ska man jobba med dessa ungdomar så handlar de mycket om känsla, emapti och en stor skopa förståelse för deras funktionshinder...vilket jag lärde mig under resans gång men gick även kortare utbildningar...även om jag e en sådan som hellre lär mig i praktiken så självklart var de ett måste att få lite mer kött på benen inom detta område...blev ett långt inlägg iaf...men men...min "lilla kråka" som jag kallade henne är idag 28 år men jag kommer aldrig någonsin glömma henne på något sätt <3

Kommentarer

Postat av: || mannen som kan prata om hundar ||

Publicerad 2012-01-21 14:06:36

Vilket fantastiskt engagemang du har! Du ska vara stolt över detta!

Postat av: || mannen som kan prata om hundar ||

Publicerad 2012-01-21 16:43:39

Sv: Jag menade varje ord :)

Postat av: Mia Gustafsson

Publicerad 2012-01-21 20:36:01

Så intressant att läsa!! Ja du är en driven människa med ett stort hjärta...Det är nog ditt hjärta som gör att du orkat jobba som du gjorde. För att hjälpa och förstå...

Kramar till dig <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kicki

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela