Två veckor...
...har gubben varit i England, Isle of Man och kollat på GP...ha varit väldigt sega veckor måste jag allt erkänna men han kommer hem måndag eller tisdag beroende lite på hur sega de e...de kommer med båten till Danmark och har några mil att åka med hojarna hem...
Jag vet fortfarande inte vad som kommer hända framöver med min arbetsträning, min handläggare ringde i måndags och trodde jag hade börjat men de e ju hon som ska fixa med papper och annat....får ju inte komma tebax till skolan där jag trivdes så bra för att jag ska ut på något annat ställe som jag i dagsläget inte ens vet om hur de blir med, har gått hemma sen 7 juni och jag e så jäkla less på de här nu...jag hade ju ordnat en arb.träningsplats under sommaren men fick inte komma igång där...inget nytt ställe utan en plats jag varit på tidigare...
HUR svårt kan de vara att fylla i ett papper och skicka iväg för underskrift till berörda stället??...här gnälls de och ska klämmas åt oss som varit sjukskrivna en längre tid MEN de e många med mig som inget hellre vill än att komma tebax till arbetslivet och så blir man tillplattad och man ser oss inte som de vi faktiskt e...jag anser mig inte sjuk men jag har nedsatt arbetskapacitet pga nackskadan men vill inget hellre än att komma tebax, kommer säkert inte kunna jobba heltid men jag har ändå kommit upp i 15 timmar och satsar på att kunna jobba halvtid iaf... den här ovissheten äter upp mig att inte veta vad som komma skall framöver och jag vill verkligen inte må som en påse skit pga dessa arbetsskygga handläggare som inte ens kan skriva under ett papper....VEM e de till för????
Tur man har ett lyckopiller i Annie
