Gammtackan

...när människor i ens närhet inte mår bra och man når inte fram till de som man vill...hur man än vrider på saker och ting så blir de fel, drogerna e övermäktiga och jag vet inte längre hur jag ska kunna hjälpa personen i fråga!!...de såg så ljust ut et tag och jag var mer än överlycklig att de började räta upp sig, att drogerna verkade vara ett minne blott men så e inte fallet...behandlingshemmet kastade ut denne när h*n tog ett återfall å jag känner mig maktlös...de e väl i dessa stunder de behöver någon som tar de i kragen och hjälper de i den situationen men icke sa Nicke...att hamna i skiten i så unga år gör mig så otroligt ledsen för h*n e en sådan underbar person i hjärta och själ men har ingen självkänsla och tycker att h*n bara ställer till problem i sin omgivning, visst har de hänt massor kringg denne men inget som gör att jag stöter bort och tar avstånd...jag kan bara försöka finnas till och göra mitt bästa för denne, men hur får man någon att inse sitt egenvärde??? att denne e en underbar person med fina kvaliteter och att de finns ett liv utanför drogträsket???...känner mig så otroligt ensam i de här och vet som sagt inte längre hur jag ska kunna hjälpa upp denne på fötterna, drogerna har funnits med i så många år, för att döva ångest och annat som funnits med i dennes liv...jag saknar och hoppas att den "nyktra" personen kan komma fram utan dessa jävla droger som gör denne till något den inte är...