Gammtackan

...gick i värkmästarns tecken, var till rehab å skulle få en del strechövningar för min nacke å arm...när värken sätter in så drar jag upp axeln å får spänningar som inte e så roliga...när jag åkte hem kände jag hur de började jävlas...låg å sov i ett par timmar efteråt men fixade inte att åka in till klubben på tävlingarna...skulle jobba med Åsa i köket...trist när man måste säga ifrån men så blir de ibland...
I morse ringde kl halv sju, ingen höjdare att kliva upp men begav mig ut i skogen så tjejjerna fick sig en riktigt promis då jag lovat att köra en vän å hennes dotter till hennes föräldrar i Horn, hennes mamma har en sjukdom som gör att hon bara försvinner mer å mer, talet e borta å synen finns de bara lite kvar av....e glad att jag åkte även om värken inte var så rolig i morse å jag ville verkligen att de skulle få träffa mamma/mormor...man såg kärleken de emellan...och mamman hörde vad de pratade om och ibland så kom ett litet leende och ett igenkännande från hennes sida...
man får tänka om när de gäller en själv, de e så lätt att gå ner sig när värken sätter in men jag har de inte värre än henne och jag får börja värdesätta de stunder som kroppen e något så när ok...och framförallt man får ta vara på de som finns i ens omgivning och visa mer vad de betyder för en!!...det e så lätt att ta för givet att de alltid finns där...och en vacker dag e de borta å man grämer sig över att man inte ringde de där samtalet man tänkt ringa så länge...ha de gott å kramelikraaaaam...