Gammtackan

...följeslagare sen 11 år tebax börjar se slutet på detta livet, faaan...hatar de här men jag får inte vara egoistisk...jag måste låta dig få gå vidare till din himmel...där du får springa fritt...så fri som en katt bara kan vara...du har tappat många kilon och din andning börjar bli ansträngd trots medicinerna, i helgen har du inte ätit eller druckit speciellt mycket...du ligger på sängen och jag ser att du inte mår bra...pratade med veterinären så jag ska åka dit med dig imorn kl 8....vet inte men tror mig veta vad beskedet kommer att bli...att få låta dig somna in...du har skänkt mig så otroligt mycket, du har alltid varit speciell...du har alltid mött upp oss vid dörren och hälsat med din fina röst, du har har sovit vid mitt huvud varenda natt sen vi flyttade hit...tidigare så sov du ju oxxå inne hos Linus medans han bodde hemma....11 år min underbara...jag minns när jag hämtade dig på stan i Örebro...du var Linus julklapp en grå liten kille med pigga runda ögon...med tiden så ändrade du färg och blev svart...du har varit så förstående...när pappa var sjuk i cancer grät jag ofta och du kom alltid upp i mitt knä...du slickade bort mina tårar och låg i famnen tills jag mådde bättre...du har givit mig många fina minnen...minnen som jag alltid kommer bevara i mitt hjärta....jag har haft många katter men INGEN, INGEN kan någonsin jämföras med dig!!...hoppet e de sista som överger en...men jag känner redan nu att jag måste låta dig gå....för din skull...