Gammtackan

...till dig värkmästarn!!!....du har varit min följeslagare sen mars -01...i början lite försynt å du kom då å då på besök...när du började känna dig riktigt säker så började du inta mig i din besittning någongång under -06...du blev mer och mer ihärdig och du har sen dess varit en trogen följeslagare...du finns hos mig 24 timmar om dygnet och jag vet att du aldrig kommer svika mig, du finns hos mig om än ibland lite på distans men jag känner din närvaro förjämnan...en sådan trogen följeslagare har jag aldrig haft tidigare, en följeslagare som letar sig in under mitt skinn och gör mig påmind om dig precis hela tiden och i alla situationer...eftersom du är en sådan trogen följeslagare så måste jag ju acceptera dig precis som du är...acceptera att du kommer finnas så tätt intill mig...hur ska vi då göra för att vi ska komma överrens???...jag måste ta hjälp till det och jag hoppas innerligt att vi, du och jag får gå den här rehabutredningen i 8 veckor för att se om vi kan göra det så bra som möjligt för oss båda...att vi kanske kan nå en punkt där vi lever sida vid sida...resten av mitt liv!!!