Gammtackan

...öser ner...ett riktigt höstväder med andra ord, idag e vi lediga från rehaben å det va ju tur de för näsan rinner å huvet e ett par nummer för litet. Igår hade vi stationsträning och tematräff...väldigt intressant men det sätter igång en jäkla massa tankar och funderingar kring det här med smärtan. Det e ett glatt gäng som går där och det känns så himla bra!!. Vet inte om det va stationsträningen eller min träning med Annie igår som drog i gång värkmästarn...va nog en kombination för Annie gillar verkligen å ha dragkamp...det e det som oxxå får henne att bli alert när hon vet att snart, snart får jag busa med matte!!...till mattes stora förtret dock =P. John drog iväg i morse å kommer inte hem förrän i morgon kväll...han skulle köra kembil åt ett annat företag...tycker det e jobbigt att va själv så mycket som jag e eller har varit innan rehaben började...det e svårt att komma till en helt ny stad och dessutom inte ha ett jobb där man kan skapa kontakter å träffa nya vänner...menar inte att jag inte har träffat några här för det har jag, mitt hundgäng som e otroligt trevliga å goa. Men visst saknar jag någon att kunna gå ut å ta en fika med, eller någon som man bara kan "ramla in hos" å snacka bort ett par timmar med...när jag känner så här så längtar jag hem...hem till Örebro till de mina...till Loui som ofta dök upp innan hennes nattskift på akuten började, till de andra som man har haft  så mycket roligt med under årens lopp...det blev iaf 15 år i Örebro å dessa år har betytt mycket för mig. När jag väl åker hem så e det ju naturligtvis Linus som jag vill träffa i första hand, sen vill jag ju hinna med å träffa de andra oxxå men det blir rätt splittrat när man e hemma...vem å vilka ska jag träffa å när ska jag hinna träffa de andra?!?...ja, ibland känns det bara stressigt!!...näpp...ska ta å pallra mig ut till köket å stoppa i mig lite medikament å såsa framför tvn en stund...tjingeling å ha det gott!!!