Gammtackan

...det är snart 10 år sen cancern tog ditt liv, den 27 juli närmare bestämt.... jag mår lika jäkla dåligt varje år som det datumet närmar sig....minnena av din sista tid gör sig påmind, tiden då du bara blev sämre å sämre...ditt lidande var fruktansvärt, vi kunde inte göra mer än att finnas till för dig...precis som du gjort för mig...du har ALLTID ställt upp för mig vad som än har hänt...DU trodde på mig, du lät mig vara mig själv trots att mamma å de andra ansåg mig vara det svarta fåret i familjen...jag uppfylde inte deras normer...DU stod upp för mig å ibland gick du bakom ryggen på mamma för att stötta mig...jag vet hur dåligt du mådde över att du gjorde så...men jag är så tacksam för att du trodde på mig trots att jag flippade ur ibland...Jag vet att Linus å Lina tog det lika hårt som mig...du var en förebild för de oxxå. du fanns där å du gjorde dina små turer med de och det uppskattade de till fullo...du kunde komma upp en dag bara för att få låna Linus å Lina...ni kunde åka hem till er å du gjorde de små sakerna som uppskattades sååå stort...en morfar som gjorde allt för sina barnbarn...som visade vad kärlek å omtanke är...VARFÖR älskade pappa skulle du ryckas bort när det var nu du kunde börja leva ditt liv med resorna som du pratade så mycket om...alla planer som du hade inför din pension, du blev bara 62 år så du hann aldrig uppfylla dina drömmar...
Jag hittade några rader som jag ville ha med i hans dödsannons son säger så mycket om min pappa, jag kan den utantill...den har blivit en del av mig

"Vi står här med gråt och med saknad.
Spill inga tårar sa du när jag dör.
Det är inget att gråta för.
I minnet lever jag ju kvar.
Ingen kan dö som levat har.
Tänk er som jag tog en
promenad.
Vi ses igen, inte nu men
om ett tag...."

Det var min pappa i ett nötskal, såååå osjälvisk, tänkte på alla andra i första hand...

ÄLSKAR DIG PAPPA!!!....saknaden blir inte mindre...