Gammtackan

Mitt liv rakt upp och ner

Pappa...

Publicerad 2009-07-08 10:11:43 i Allmänt,

...det är snart 10 år sen cancern tog ditt liv, den 27 juli närmare bestämt.... jag mår lika jäkla dåligt varje år som det datumet närmar sig....minnena av din sista tid gör sig påmind, tiden då du bara blev sämre å sämre...ditt lidande var fruktansvärt, vi kunde inte göra mer än att finnas till för dig...precis som du gjort för mig...du har ALLTID ställt upp för mig vad som än har hänt...DU trodde på mig, du lät mig vara mig själv trots att mamma å de andra ansåg mig vara det svarta fåret i familjen...jag uppfylde inte deras normer...DU stod upp för mig å ibland gick du bakom ryggen på mamma för att stötta mig...jag vet hur dåligt du mådde över att du gjorde så...men jag är så tacksam för att du trodde på mig trots att jag flippade ur ibland...Jag vet att Linus å Lina tog det lika hårt som mig...du var en förebild för de oxxå. du fanns där å du gjorde dina små turer med de och det uppskattade de till fullo...du kunde komma upp en dag bara för att få låna Linus å Lina...ni kunde åka hem till er å du gjorde de små sakerna som uppskattades sååå stort...en morfar som gjorde allt för sina barnbarn...som visade vad kärlek å omtanke är...VARFÖR älskade pappa skulle du ryckas bort när det var nu du kunde börja leva ditt liv med resorna som du pratade så mycket om...alla planer som du hade inför din pension, du blev bara 62 år så du hann aldrig uppfylla dina drömmar...
Jag hittade några rader som jag ville ha med i hans dödsannons son säger så mycket om min pappa, jag kan den utantill...den har blivit en del av mig

"Vi står här med gråt och med saknad.
Spill inga tårar sa du när jag dör.
Det är inget att gråta för.
I minnet lever jag ju kvar.
Ingen kan dö som levat har.
Tänk er som jag tog en
promenad.
Vi ses igen, inte nu men
om ett tag...."

Det var min pappa i ett nötskal, såååå osjälvisk, tänkte på alla andra i första hand...

ÄLSKAR DIG PAPPA!!!....saknaden blir inte mindre...

Kärleken till trädgården och tillika ditt andningshål kunde ingen ta ifrån
dig, man såg verkligen hur bra du mådde av att få sköta om dina växter
Att löpa var oxxå ett andningshål för dig, din envishet tog dig runt ett
antal Maratonlopp...inför ditt första Maraton så ville du checka av om du
skulle lyckas genomföra det...du sprang från F-bro till Linde som var
ca 4,2 mil...du duschade hos mormor å morfar för att sedan sätta dig
på syrrans cykel å trampa hem igen... det kallas styrka i mina ögon!!!

Mina allra första skor...de symboliserar min lyckliga tid med min pappa
...vi ses igen inte nu men om ett tag!!!! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Kommentarer

Postat av: linaa

Publicerad 2009-07-08 12:28:47

Nu är det min tur att släppa ett niagrafall... Så fint skrivet mamma. -snyft-

Oh vad jag saknar honom. tänker alltid på att jag inte fick säga ett sista farväl till varken morfar eller Patrik de svider så hårt att man aldrig fick säga farväl.

Postat av: Kicki

Publicerad 2009-07-08 13:03:46

Ja du Stumpan..jag är så glad att jag fick va med pappa sista tiden ända in i slutet...att få se hans fridfulla ansikte när det var över...

Postat av: Anonym

Publicerad 2009-07-08 13:15:17

saknar honom lika mycket jag . han betyder så himla mycket för oss.

Postat av: linaa

Publicerad 2009-07-08 13:24:30

jag hoppas han ändå visste hur myckan han betyder för oss trots att vi inte fick vara vid hans sida.

Postat av: Kicki

Publicerad 2009-07-08 13:29:21

ja, Linus å Lina...han VET vad han betyder för er...han e med oss om än inte här på jorden...han följer oss där han inte behöver lida mer...

Postat av: Hillevi

Publicerad 2009-07-08 23:04:38

Vad fint du skriver om din pappa!

Kram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kicki

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela