Gammtackan

...å bara vänta på att få den hjälpen man behöver, det förändrar en verkligen som person oxxå...förut så älskade jag å läsa böcker vilket jag inte fixar idag..finns ingen som helst konsentration till det, att va ute bland folk å träffa nya bekantskaper va oxxå nått jag tyckte om, vilket jag idag inte gör speciellt ofta....glömma bort saker på två röda e jag expert på...kan snacka i telefonen å när jag lagt på luren så kommer jag inte ihåg vem jag pratat med....ibland så undrar jag om jag håller på å bli helt dum i huvet, folk påpekar att jag berättat samma sak två ggr redan...aha??...har jag ingen aning om!!!.... Jag kan börja berätta något å så tappar jag både ord å tråden...det stör mig så in i helsike att det blivit så här...jag kan tycka det blir ett hinder för mig när jag träffar nya människor...det e ju inte det första man berättar om sin sjukdomshistoria...bara det när man träffar nya människor å de frågar vad man jobbar med, säger jag då att jag e långtidssjukskriven...då börjar en del skruva på sig å vet inte riktigt vart de ska ta vägen...jag har fått förklarat för mig att går man med ständig värk så lägger hjärnan ner så mycket energi på det så det som för mig å andra känns viktigt att lägga på minnet tar inte hjärnan till sig....shit så jag vecklar in mig i det här....nåväl...det jag skulle komma till från allra första början va att det finns en sak som kan få mig att på något jäkla underligt sätt att focusera så e det träningen med Annie, inte alltid å värken finns ju där men det känns enklare att tänka bortanför den...att den kommer med full kraft efteråt det vet jag men jag kan ändå få må bra under den tiden som vi tränar...DET e lycka för mig...sen kan jag kanske inte gå mina timmar i skogen när det blir förjävligt under fötterna men det e en annan sak...då får det bli korta rundor istället!! =P....tjingeling!!