MAT...
...tänk att d kan va såå jobbigt med mat...vad jag menar e att jag e en sån där tröstätare. Va såå himla duktig i somras å gick ner 15,5 kg...sen kommer den här tristessen i tillvaron å då äter jag som fan...proppar i mig av d som finns hemma, handlar jag så åker d ALLTID med nått gott som e riktig sliskig som tex fyra pack med mazariner...mumma...slinker ner på väg hem i bilen så ingen ska se mig...visst e d sjukt?!?...men d e så jag funkar just nu å många tillfällen innan d. VEM FAAAN TROR JAG ATT JAG LURAR???!!!!????...Ingen annan än mig själv!!!!...omgivningen ser ju att jag "pöser" ut å blir fet igen. Ja, jag vet inte hur många gånger jag gått upp å ner i vikt, d började ju redan i sexan när jag blev mobbad, men då va jag inte tjock d va då jag började trösta mig med mat. När man slutar med ett "missbruk" ( å all heder till er som klarar det!!)...så ska man INTE ens ta den minsta lilla supen, röka på lr vad man nu har missbrukat....jag måste ju äta, jag kan inte sluta...haha..tänk om d fanns nått surrogat för mat för en annan som "svullar" i sig maten å allt annat ätbart!!! =P. Näe d handlar nog inte om maten i sig, d handlar om mitt eget tänk kring maten å VARFÖR jag trycker i mig dessa mängder...Har äntligen fått ställa mig på kö hos en dietist som jobbar med grupper med samma problematik som mig, hon jobbar med kognitivt beteende...å där hoppas jag att jag kan komma på bättre tankar kring mitt ätande och varför jag gör d.....nu har jag gått upp fyra kilo på två månader...låter kanske inte mycket men tänk va d blir på ett år...24 kg!!. Usch jag ska inte tänka så och jag hoppas på att d blir bättre om jag får börja arbetsträna på Stadsmissionen å känna att jag FINNS OCH FÅR KÄNNA ATT JAG GÖR NÅGON NYTTA!!!!.... Blir sjukskriven ytterligare sex månader under utredningen å d känns sååå jävla jobbigt!!...vill ju inget hellre än att få komma tillbax till arbetslivet...Att gå hemma suger som faaan...och sen att ha flyttat till en annan stad där man inte känner en människa förutom gubben å hans familj..ja bara d suuuuger!!!. D e tur at vovvan finns..utan henne vetefaan hur jag skulle ha mått...hon e som jag skrivit tidigare mitt lyckopiller...ja att en hund kan betyda sååå ofantligt mycket kanske inte vissa kan förstå...men hon förgyller min tillvaro...blir bara sååå glad när jag vaknar upp med en fuktig nos mot min kind och ett par nötbruna ögon som tittar på mig *L*...näpp...nu ska jag ner till tvättstugan..ha en underbar dag och en trevlig helg på er...kanske slänger in ett par rader i helgen, d visar sig...å på tal om d tionde..igår kom den första snön å d snöar lite nu med...men den smälter på en gång...hoppas på en vit vinter i år så man kan ut å åka pulka!!! =P
