Kommentarer
Postat av: peter
Du anar inte så många gånger jag hört din historia... du är verkligen inte ensam om detta... för några år sedan jobbade det en tjej här nere på VågaVa och hon brukade hänga med på mina föreläsningar och snacka om sin historia... och hur jobbigt hon tyckte att det var att gå i affären... hur hon i smyg tryckte ner några chokladkakor snabbt snabbt så att ingen såg... ja hon berättade egentligen på pricken det du skrev här.
Som jag ser det är ditt problem inte maten... precis som mitt problem inte var drogerna... nä vårt problem är att vi hittar lösningar på våra problem utanför oss själva... det jan vara mat, droger, sex, relationer, arbete... ja vad du vill... som jag ser det handlar det om ett känslomässigt problem... att vi helt enkelt fyller ett känslomässigt tomrum i oss själva... eller flyr ifrån någon jobbig känsla... detta sker ofta automatiskt och följs inte sällan av en skamkänsla som i sin tur skapar en ny flyktkänsla å så gör vi samma sak igen... å igen, å igen...
Ett problem med droger är lite enklare att göra någonting åt än ett problem med mat... med droger kan jag välja... ja tack eller nej tack... men mat måste jag ju ha.
Min vän som jag berättade om här ovan gick till en hälsokostrådgivare... fick råd av henne och följde dem till punkt och pricka... å det funkade för henne... huvudsaken var att det inte var hon själv som bestämde hur hon skulle handskas med sitt problem... att hon helt enkelt bad om hjälp... och tog emot den hjälpen genom att våga lita på de råden hon fick istället för att själv tänka ut sina egna lösningar.
Du är modig... du erkänner för dig sj'älv att du har ett problem... du letar upp ett ställe som erbjuder dig en lösning på ditt problem... nu kan du välja att tro på den lösningen... å jag tror fan at du vågar det.
(((kram)))
peter
Postat av: naken Snigel
Känner igen mig till punkt och pricka;))...fast med den skillnaden att jah INTE äter överhuvudtaget. Det är jag som inte KAN gå in i en mataffär;))..
Jag fick också komma till en dietist, blev klassad som anorektiker. Men jag kan ju äta, jag bantar ju inte...suck! Men det tror man inte på.
Som vanligt...suck
Och jag har verkligen förklarat var mitt problem är, men dom tror jag är för sjuk för att se och inse. Jag inser att jag ÄR sjuk. men lösningen är för enkel för dom tydligen....Vad fan gör man?
Och jag har inte råd att bekosta min behandling själv....så nu får man försöka själv igen....suck!