Gammtackan

...dagarna rullar på, John är fortfarande hemma och hoppas att de blir en lugn start när de e dax för honom att börja jobba...ska snart iväg och spåra med Annie och Hilton...jobbar i helgen så de blir inget med spåret annars... längtar grymt mycket till den 14 nov då mina barn kommer hit med sina respektive och lillprinsen såklart...vi ska till ett medium på lördagen och jag hoppas innerligt att jag kan få kontakt med e vän som så tragiskt dog i massiv hjärnblödning för några månader sedan...de har varit några tunga månader då flera gått bort alldeles för tidigt två utan någon som helst orsak men obduktionerna får visa varför....

Man blir påmind av att livet är skört och att man ska ta tillvara på sina nära och kära...inte bara att man skriver allt gott som varit efter personens död....

Hoppas ni alla tar hand om er och varandra, vi vet inte vad dagen som kommer har att ge....

..med lite jobb och trevliga tillställningar, har varit på frallaträff utanför Sturefors i lördags men ett härligt gäng av frallor...närmare bestämt tio stycken blev det...sen var de öppet hus hos en granne så jag gick dit en sväng och gratulerade....och igår åkte jag och spårade med grisen och Helena var med och spårade med sin söta lilla Ester som körde premiärspår igår

John mår helt ok nu, stygnen togs i fredags och det var rediga öppningar de gjort i skallen...trodde inte att de skulle vara så långa ärr som de var.....raslösheten ger sig till känna på honom, ska dra med honom till Viggeby strax och fota lite och en kompis hänger med med sin hund....fridens och ta hand om er!!

 

...väldigt fort och man hinner inte med i tanken om vad som skett...i söndags när jag kom hem stod det en grå varelse i hallen och såg ut som ett spöke, hade pratat med honom innan och han mådde skit, stöplade runt i skogen och var påverkad av yrsel och obalans.... åkte in till akuten och en himla massa prover togs och till sist en röntgen på skallen....hade aldrig kunnat tro att de blev inläggning på NIVA och två stora blödningar i skallen hade John, de kunde inte operera pga att han ätit Diklofinak och det är blodförtunnande.... blev inte op förrän i torsdags morse så de har varit några riktigt tuffa dagar i väntan på att värdena var så pass bra att de gick att operera... Många tankar och sömnlösa nätter...måste säga att nu visade de sig vilka som är ens vänner som till 110% tog sig an hundarna trots att de blev väldigt bökigt för de som ställde upp... Nu är han hemma och får ta de lugnt en månad framöver...vet inte om jag måste sätta på honom tvångströja och kedja fast honom någonstans för att få honom att ta de lugnt...envis som synden men jag ska visa att jag e ännu mer envis.... Ta hand om varandra! kramelikraaaam <3