Japp då va...
....det avklarat...träffade två MH domare ute på Tinnerö igår för att se hur lilltrollet reagerar på olika moment som fått mig att bli lite fundersam kring henne...Cathrin som skulle bedöma henne tog med en kollega som även han e MH domare å äger rottisar å har haft i många år....jag träffade två fantastiska personer!!...borde kunna gå att odla sådana människor för de växer absolut inte på träd.
Det finns en del att jobba på med henne och jag har fått jättebra tips som jag absolut ska annama...hon missade en del "lektioner" under tiden hon var skadad å bara fick ut å göra ifrån sig å sen bäras in igen, vad jag menar e att hon hade ingen möjlighet att ha en relation med andra hundar eller leka med några under den tiden hon hade sin skada...så hon signalerar inte som hon ska i vissa lägen...hon gör de men med väldigt små signaler...å dessa såg Cathrin å Christer när de såg henne på lite håll...vi blev uppmärksammade på det så vi ska jobba vidare, de som kändes otroligt skönt var att de sa att jag hade jättebra lydnad på henne å att de underlättar massor i dessa situationer. Dumpen testade vi å den gick hon igång på så de finns en del krut i den kroppen...de tyckte att hon reagerade lite mer än vad man borde i hennes ålder å att hon e tik, detta e genetiskt betingat å ligger inte på mitt ansvar att jag på något sätt gjort fel å de kändes oxxå skönt för visst har jag tvivlat på min förmåga mellan varven ang henne...pratade med de om att kastrera henne å de tyckte de att jag skulle göra...de ger inte lika stor effekt som när man kastrerar en hane men de kan ändå dämpa henne lite...
De här har varit sjukt jobbiga dagar å tankarna har varit allt ifrån att jag måste göra mig av med henne till att de e mitt fel alltihopa å att de e jag som inte kan vara en bra förare för henne...
De här har precis börjat å jag ska jobba massor för att få bort dessa sakerna med henne...hon kommer alltid ha en viss reservation och jag kommer inte att tävla med henne på mycket länge...Om jag alls kommer att tävla...men de e ju inte den viktigaste biten i de hela...de e ju att jag ska ha en fungerande hund som funkar med oss och omgivningen på ett bra sätt...
Det finns en del att jobba på med henne och jag har fått jättebra tips som jag absolut ska annama...hon missade en del "lektioner" under tiden hon var skadad å bara fick ut å göra ifrån sig å sen bäras in igen, vad jag menar e att hon hade ingen möjlighet att ha en relation med andra hundar eller leka med några under den tiden hon hade sin skada...så hon signalerar inte som hon ska i vissa lägen...hon gör de men med väldigt små signaler...å dessa såg Cathrin å Christer när de såg henne på lite håll...vi blev uppmärksammade på det så vi ska jobba vidare, de som kändes otroligt skönt var att de sa att jag hade jättebra lydnad på henne å att de underlättar massor i dessa situationer. Dumpen testade vi å den gick hon igång på så de finns en del krut i den kroppen...de tyckte att hon reagerade lite mer än vad man borde i hennes ålder å att hon e tik, detta e genetiskt betingat å ligger inte på mitt ansvar att jag på något sätt gjort fel å de kändes oxxå skönt för visst har jag tvivlat på min förmåga mellan varven ang henne...pratade med de om att kastrera henne å de tyckte de att jag skulle göra...de ger inte lika stor effekt som när man kastrerar en hane men de kan ändå dämpa henne lite...
De här har varit sjukt jobbiga dagar å tankarna har varit allt ifrån att jag måste göra mig av med henne till att de e mitt fel alltihopa å att de e jag som inte kan vara en bra förare för henne...
De här har precis börjat å jag ska jobba massor för att få bort dessa sakerna med henne...hon kommer alltid ha en viss reservation och jag kommer inte att tävla med henne på mycket länge...Om jag alls kommer att tävla...men de e ju inte den viktigaste biten i de hela...de e ju att jag ska ha en fungerande hund som funkar med oss och omgivningen på ett bra sätt...
