Gammtackan

...ja vid den här tiden för ett år sedan började jag bli lite nervös för min Annie...hon var riktigt stor å hade gått upp tio kg...de som kan de här med dräktighet trodde att hon väntade ca 10 valpar vilket inte jag hoppades på..kändes som de va väldigt många valpar för en första gångare men Annie kommer ju själv från en kull med 12 st.
Hon var beräknad till den 19 dec men gick över två dagar vilket gjorde de ännu pirrigare. Men jag var så imponerad av att hon var så otroligt pigg...jag var ute med henne å vi busade å tränade även lydnad in i de sista och uppfödaren var hos oss  och hade sin tik med så de busade runt å hade dragkamp...på förmiddagen den 21 började vi märka att de närmade sig men sedan vid 18 tiden på kvällen kom den första valpen som dessutom kom med rumpan först, de va kritiskt med henne å uppfödaren ville ge upp efter 20 min men John fortsatte med att försöka hålla liv i henne vilket han oxxå lyckades med...sen kom de fem st fram till kl 23 sen dröjde de fram till 6 på morgonen innan den 6e kom...då hade Annie fått sex fina tikar som vägde mellan 308-450 g. Nu trodde vi att de va över å de kändes inte som att de fanns någon mer...vi väntade bara på att de sista av fostersäckarna å moderkakan skulle komma ut...efter nio timmar kommer de en liten parvel, en liten hane som var så tunn att vi inte trodde att han skulle klara sig, han vägde 137 g  men där tog vi rejält fel...efter 3 timmar så hade han ätit upp sig till över 300 g å den livsglädjen som fanns i honom gick inte att ta miste på...Jag har tur som fått träffa alla utom den förstfödda å alla e så otroligt fina å deras ägare e bra människor å har verkligen de som sina familjemedlemmar...trodde aldrig att jag skulle behålla en valp eftersom jag inte e en valpmänniska men så blev de å jag har svurit ve å förbannelse över denna lilla obstinata tjejja men hon e heeelt underbar mellan varven...hon skulle nog kunna få en rejäl bokstavskombination just nu!! =P