Bergådalbana?!?
...ja så känns mitt liv just nu...i mina känslor...igår kändes allt så himla bra....svävade på moln...nåja i tanken iallafall!! =P Idag fick jag äntligen tag på någon på smärtkliniken...min läkare eller sjuksyrran skulle ha ringt i måndags eftersom jag vill börja med akupunktur igen...skitmedicinen som de proppat i mig hade en jävligt otrevlig bieffekt...eller medicinerna...blev så deppig...tyckte skit om allt å alla....HATADE VERKLIGEN ATT LEVA...tyckte tillåmed att mitt lyckopiller va en riktig pina...jag var ju tvungen att gå ut med henne...så nu skulle de iallafall ta tag i detta med akupunkturen...idag fredag hade INGEN ännu ringt...fick tag i receptionisten och påtalade detta...å här blev jag sååå heeligt förbannad på läkaren...hon hade skrivit in att det var bokad telefontid den 7 januari...TACK så jävla mycket...det är väl faaan att det inte finns något som heter kommunikation...hon lr sjuksyrran skulle ju höra av sig under måndagen för att min värk bara blir värre å värre och för att jag VÄGRAR ATT ÄTA SKITMEDICINERNA...."suck"...ja upp och ner i känslorna det tär som bara den just nu...har ju bara en önskan som står högst på min "önskelista"...att få bli någotsånär smärtfri och kunna få komma ut å börja jobba....är det för mycket begärt...att kunna få hjälp med min kropp så att jag kan få ett liv där det finns ett innehåll...inte bara tomt och innehållslöst....nu syftar jag på jobb biten...för gubben och mina närmaste å käraste, de släpper jag aldrig,! det är de och några "riktiga" människor som en fantastisk person här i cybern skriver om...det är NI som får mig att orka krångla vidare i denna bergådalbana... Lav ju!!!
