Gammtackan

...såg dig så visste jag att de var dig jag ville ha, du var olik dina syskon som mer var lika sin pappa...du var den som påminde mest om mamsen...tänk att vi blev med dig trots att vi inte ens hade en tanke på att skaffa en hund till när mamsen fick er 7 små raringar. Livets gång e inte alltid den raka vägen och de fick vi allt känna av, trots all tid och energi jag lagt ner för att vi skulle komma framåt så ville de sig inte men jag ångrar inte för en sekund att jag fick lära känna dig...att jag fick kämpa för att för att vi skulle bli de teamet jag önskade så blev de aldrig så...jag kan villigt erkänna att jag svurit och gråtit många gånger över dig när jag såg dina framsteg som sedan helt plötsligt bara raserades...jag vet innerst inne att vi gjorde rätt som lät dig få somna in men saknaden e sååå jävlig vissa dagar och tankarna kommer OM jag hade kunnat göra mer för dig...innerst inne VET jag att jag inte kunde de för de satt i ditt lilla huvud men lik förbannat så snurrar dessa tankar fram och tebax... älskade lilltroll, kommer aldrig någonsin att glömma dig för du var en helt fantastisk tjejja, du tog med en stor bit av mitt hjärta och jag kommer aldrig få tebax den biten...den e förevigt med dig där du e och jag vet att du e lycklig där du befinner dig nu...där de inte finns några "hjärnspöken" som sätter sina griller i huvudet på dig....