Gammtackan

...har varit en lissma för själen, att vandra i ur och skur å bara vara...de e ett minne blott idag...dessa vildsvin som förstör och förgör mycket av naturen och framförallt de e ju inte rädda för en när man kommer...vet inte vilken gång i ordningen som jag stött på de och de har varit en tio meter ifrån en....tycker de e väldigt obehagliga djur och vet att hundar blivit dödade av dessa....och med tanke på att de kan få 3-4 kullar per år så lär de väl knappast bli mindre utav de...vi har de precis utanför oss,  i björkskogen...de e ju inte bara sent man möter på de utan de kommer farandes även när de e ljust ute, barnen som leker i skogskanten och kanske inte e uppmärksammade på att de finns i närheten, en granne gick på cykelbanan utanför och en stor galt springer över cykelbanan endast 5 m bort när hon kommer med sina hundar...jag vet att de inte e så lätta att skjuta MEN när jag springer på de någon gång i v utan att de räds för en så blir jag iaf rätt så spak och känner inte alls den glädjen att vandra i naturen längre...