Vad tänker du på...
...har ifrågasatt några när de sagt så å frågat om de sagt samma sak till en drog/alkoholmissbrukare å de hade de ju inte för de e inte samma sak....
Näe de e de inte OM man nu e så duktig och tar sig ur ett sådant beroende å de hoppas jag ju att alla ska lyckas med men så e de ju inte....men iaf så slutar man ju helt att ta dessa...JAG kan inte ur några som helst synvinklar sluta äta mat...där ligger den stora skillnaden...
Nu sitter säkert någon å funderar på om jag e galen för anorexi kan ju vem som helst se att jag inte har, jag e inte heller Bullimiker...vad finns då kvar???....
Jag dövar mina känslor med mat, jag straffar mig själv för att jag inte e bra nog, jag klarar inte av saker som jag vill klara av...jag dövar mina känslor för att jag inte duger till de mest simpla sakerna i mitt tycke å tänk....jag bedövar känslorna för att jag inte trivs i situationer jag hamnat i!!...
Har gått hos beteendevetare, sökt hjälp hemma i Örebro, MEN där ansåg de inte att jag var dålig nog för att få hjälp å väntelistorna e mastodonta....har gått i en kognitiv dietistgrupp här i Linköping men jag fixar de ett tag sen behövs de så lite för att jag ska va igång å äta...
Jag gömmer mig för att inte John ska se, jag tar en xtra vända med bilen för att kunna trycka i mig de där mazarinerna innan jag kommer hem...
Ja, de e ett sjukt beteende å jag vill komma bort ifrån de...jag pendlar i vikt mellan 76-110 kg...
Jag skäms när jag ska träffa folk som jag inte träffat på länge å jag vet att jag hade en bra period å inte vägde så mycket å sen när vi ses så e jag i underläge redan innan vi ses för då väger jag kanske en nedrans massa kilon mer...
Vet att de här sitter i mitt huvud och jag vill inte ha en massa medömkan, e inte därför jag skriver de här men jag vet att de finns så många som har samma problem som mig och vill verkligen att folk ska tänka till innan de kommer med sådana dräpande uttryck om att de e ju bara att sluta för de får en att känna sig ännu mindre värd som människa, att man inte ens klarar av en sån simpel grej...HUR svårt kan de va att INTE gå till kylen, frysen etc å hämta massa onyttigheter??....att låta bli att köpa massa godis när du e på butiken???
Det e skitsvårt annars hade jag överhuvudtaget inte skrivit de här....
Mitt problem började som jag kommer ihåg iaf vid 16 års ålder...hade under hela min skoltid blivit retad för stocken, fetto etc...jag spelade basket och var om jag får skriva det själv riktigt duktig, men jag slutade pga alla dessa glåpord som kastades över mig på planen...bra fetto, stocken kom igen nu mm...jag spelade oxxå fotboll och pingis å även här kom glåporden...så allt mitt intresse för idrotten blev tillslut en pina att utföra....
jag har aldrig känt mig betydelsefull inför min mor, har alltid fått stå tebax för mina systrar som hon gjorde mycket mer för än mig...jag hade dock pappa som min stora stöttepelare och de va även han som tränade mig i pingis....min pappa har alltid varit för mig och mina barn...TYVÄRR så gick pappa bort för snart 12 år sedan i cancer och de e den största förlusten i mitt liv...
Mitt dåliga mående
Jag i mitten i mitt braiga mående