Igår för fyra år sedan
...träffade jag min stora kärlek, en kärlek som är svår att beskriva i ord och den hjälpen jag fått från henne är sååå stort att även de e svårt att beskriva....från att ha legat med en värk som höll på att förgöra mig, när jag inte visste vad glädje var....när jag fick kämpa för att ta mig upp å ut...för att överhuvudtaget vilja fortsätta med denna värken...de var så jäkla tufft och jag försökte klistra på ett leende på läpparna när jag träffade människor å försökte vara mitt glada jag medans värken slet i min kropp....du kom till mig som en skänk från ovan...en tjejj som gjort mitt liv till nått positivt i många lägen även om jag har mina dippar så finns du där...du skulle bara vara hos mig under en kort period å jag vet att efter 14 dagar var jag helt såld...vet att folk frågade mig hur jag skulle kunna lämna tebax dig när de såg vilken positiv effekt du var för mitt liv...jag sa alltid att jag vet ju att hon bara e till låns men de skar verkligen i mitt hjärta att du skulle försvinna ifrån mig...NU blev de inte så och fyra år senare finns hon fortfarande kvar i mitt liv å stöttar mig...jag skriver naturligtvis om min Annie....utan henne vettekatten vart jag varit idag...glädjen i henne smittade av sig och jag började intressera mig för lydnadsträningen och vi gick kurser tillsammans å även tävlade...visst mår jag skit i kroppen många gånger efter vår träning men de ger så otroligt mycket att de e lättare att ta den värken...
kärleken till dig e obeskrivlig
kärleken till dig e obeskrivlig
Det jag skrev i förra inlägget hadlar om fina Nike som nu på morgonen fick somna in...snart sju år men hennes ben var utslitna och värken gjorde sig tillkänna å gick inte att få bukt på...trots att hon e en Newfoundland så e hon å Annie så otroligt lika till sättet å lika kärleksfulla...jag och Annie gick dit igår för att ta ett sista farväl...var så svårt at gå därifrån för jag visste ju att de var sista gången vi sågs...älskade goa Nike...nu får du springa fritt vid regnbågens bro, utan att dina ben smärtar du får tebax ditt glada jag å njuta tillsammans med dina vänner som oxxå är på andra sidan...du finns här inboad i mitt hjärta för alltid <3
R.I.P lilla snuffan =/
R.I.P lilla snuffan =/
Mamsen mår inget vidare, veterinären sederade henne och gick in i örat å halsen på henne då hon varit orkeslös och haft ont, hennes trumhinna var trasig...troligtvis har hon fått in något i örat som fläkt upp trumhinnan, hon hade oxxå förstorad lymfa så de var de som gjorde att hon inte kunde gapa ordenligt för att äta...nu e hon satt på antibiotika och smärtlindring tyvärr så klarar inte hennes mage de så bra så hon har haft rännskita och John fick springa ut med henne i natt....tycker de räcker med elände just nu men de e väl bara att bita ihop å kämpa vidare...hoppas ni får en trevlig helg...
