Gammtackan

...längta efter att komma ut i naturen, oavsett väder å vind!!...Jag har ALLTID varit intresserad av Indianer å deras leverne. Hur de tar tillvara på vad naturen ger, deras sätt att leva tilltalar mig faktiskt. Min dröm e att få vara tillsammans med Indianer under en månad eller så...VET att de inte lever det liv som de vill...de lever ju tyvärr ofta i reservat och under otroligt dåliga förhållanden. Men vad jag ville komma till e att under en "sittning" med ett medium så fick jag uppleva en heeelt fantastisk känsla. Frågade vart mitt intresse för indiander kom ifrån...fick då veta att jag levt som Indian i flera tidigare liv, VAD som sen hände e svårt att beskriva MEN mediumets egna ledsagare är Indian och hon ombads att lägga sina händer på mina axlar...WAOW...ja jag kan inte skriva nått annat för den känslan som spred sig i kroppen va helt otrolig, jag blev alldeles kokhet inombord men frös som bara den på utsidan!...Mediumet fick precis samma genomströmning som mig å hon blev oxxå lite paff för hade aldrig själv känt denna insitet. Ja, hon sa att det fortfarande fanns lite kvar av Indianernas tänk inom mig så för henne var det inte så konstigt...kan tänka mig att det finns de som rynkar på näsan å tycker att det e ruffel å båg...åå ni får gärna tycka det, mig gör det inget...Tror oxxå på ett liv efter döden, vilket jag oxxå har fått erfara...min pappa har jag fått kontakt med ett flertal tillfällen, sist va i oktober på min pappas brors begravning...jag, min mamma, syrra och Linus satt i en bänkrad i kyrkan...längst ut satt det ingen men det stod en Psalmbok med ryggen upp mot taket, min son puttar på mig men jag försöker tysta honom pga att prästen pratar om Kjell...han fortsätter putta på mig å jag undrar vad de e...han nickar mot Psalmboken, där mitt på boken kommer det en tår rinnandes ner mot kanten...sakta, sakta och den stannar hängandes på kanten under hela akten i kyrkan...för oss va det ett tecken på att pappa va med, Kjell va pappas närmsta bror, de va lika både till utseende å sätt...I år e det tio år sen min fina underbara pappa gick bort i cancer, endast 62 år gammal...det e så jobbigt fortfarande, för min pappa va oxxå min bästa stöttesten jag kunnat få, saknar honom så otroligt mycket fortfarande!...kramiz alla fina å ta hand om varandra!!