Gammtackan

Mitt liv rakt upp och ner

Matmissbruk...

Publicerad 2008-11-14 11:25:26 i Allmänt,

...ja, d e ett laddat ord...men jag kan ärligt erkänna att jag har en typ av det. jag e inte anorektiker lr bulimiker, jag är nått heeeelt annat...vad d kallas för???...ja, jag kallar d för "tröstätning" lr jojobantning...säkert många som höjer ett ögonbryn å undrar hur jag kan få det till ett matmissbruk!!!!..Det är inte så svårt....när maten styr mitt liv, när jag gömmer mig för mina nära å kära för att kunna "svulla" i mig godis och mackor...när jag går in på muggen med mitt inköpta fyrpack med mazariner å trycker i mig dessa på två röda...då e d i mina ögon sett ett missbruk...för jag kan INTE styra över detta... Jag HATAR verkligen att gå å handla, finns magneter som drar mig till "fikabrödshyllorna" och godismontrarna!! =P. Ja, när jag pendlar mellan 78-106 kg på mindre än ett år...JAG KAN INTE STYRA DETTA SJÄLV!!!! Många har så svårt ATT FÖRSTÅ...får ofta höra kommentarer som att DE ÄR VÄL BARA ATT SLUTA?!?... ja lr hur????....då har ni fanimej inte haft någon typ av missbruksproblem som säger så!!!!. ...d e missbruket som styr..oftast så förnekar man ju d å inser inte att man kan sluta!!!...den dagen man inser d...d e först då som man kan börja ta tag i problemet...mitt problem är att jag inte kan sluta äta mat...skulle jag kunna d så skulle d inte vara lätt men d skulle underlätta problemet...jag har sökt hjälp för mitt problem men d e heeelt sjukt hur d funkar...sökte mig till ätstörningsenheten i Örebro när jag bodde där...fick då veta att mitt problem inte va så stort!!...Nähä, lätt för henne att säga...för mig e det ett JÄTTESTORT problem...att pendla 30 kg upp å ner tär fruktansvärt mycket både på kropp å själ!!...fick som hjälp att jag kunde vända mig till en förening som jobbade med kognitiv beteende och vände sig till d som hade problem med vikten...Yeees tänkte jag...ringde dit och fick veta att man kunde gå tio ggr i grupp...TACK!!!...äntligen tänkte jag tills hon sa att detta skulle kosta 3600 kr :-(... Jaha då va d kört...dom pengarna fanns och finns inte att lägga ut bara sådär....NU har jag fått kontakt med en dietist som ska ha en grupp och köra det här med kognitivt beteende, så fort den gruppen blir full ska hon starta upp den å förhoppningsvis efter nyår...jag läääängtar verkligen, ska jag få bukt med det här???...det blir tufft men nu ska jag LYCKAS!!!. Nått som jag tyckt varit jobbigt är att folk runtomkring mig säger att de syns ju inte att du väger så mycket!!...i all vänlighet MEN jag använder det som en ursäkt för att äta mer...säg inte till nån att d e ju bara att sluta...för mig är det ett hån...ett hån för jag känner mig så värdelös som inte kan klara en sån simpel grej...i era ögon ja...men inte i mina...tänk på vad ni säger...d kanske e för att trösta men kan bli såååå fel...jaaa...d va skönt d här!!...att få skriva av mig menar jag...ha d bäst !! Hatar den här bilden, men d e så jag såg ut för inte allt för länge sedan ....å jag i mitten...det skiljer 15 kg... blir gråtfärdig när jag ser dessa bilder men d e ju JAAAAAG... har sååå svårt att förlika mig med den övre bilden för den överensstämmer inte med den jag egentligen känner mig som...däremot den undre bilden, trots att jag väger 86 kg där så känner jag mig såå fin...hade gått ner från 106,5 kg till 86kg!! WAOW så stolt jag var..MEN nu e jag på väg upp igen!!:-(

Kommentarer

Postat av: peter

Publicerad 2008-11-14 12:44:42

Du anar inte så många gånger jag hört din historia... du är verkligen inte ensam om detta... för några år sedan jobbade det en tjej här nere på VågaVa och hon brukade hänga med på mina föreläsningar och snacka om sin historia... och hur jobbigt hon tyckte att det var att gå i affären... hur hon i smyg tryckte ner några chokladkakor snabbt snabbt så att ingen såg... ja hon berättade egentligen på pricken det du skrev här.



Som jag ser det är ditt problem inte maten... precis som mitt problem inte var drogerna... nä vårt problem är att vi hittar lösningar på våra problem utanför oss själva... det jan vara mat, droger, sex, relationer, arbete... ja vad du vill... som jag ser det handlar det om ett känslomässigt problem... att vi helt enkelt fyller ett känslomässigt tomrum i oss själva... eller flyr ifrån någon jobbig känsla... detta sker ofta automatiskt och följs inte sällan av en skamkänsla som i sin tur skapar en ny flyktkänsla å så gör vi samma sak igen... å igen, å igen...



Ett problem med droger är lite enklare att göra någonting åt än ett problem med mat... med droger kan jag välja... ja tack eller nej tack... men mat måste jag ju ha.



Min vän som jag berättade om här ovan gick till en hälsokostrådgivare... fick råd av henne och följde dem till punkt och pricka... å det funkade för henne... huvudsaken var att det inte var hon själv som bestämde hur hon skulle handskas med sitt problem... att hon helt enkelt bad om hjälp... och tog emot den hjälpen genom att våga lita på de råden hon fick istället för att själv tänka ut sina egna lösningar.



Du är modig... du erkänner för dig sj'älv att du har ett problem... du letar upp ett ställe som erbjuder dig en lösning på ditt problem... nu kan du välja att tro på den lösningen... å jag tror fan at du vågar det.



(((kram)))

peter

Postat av: naken Snigel

Publicerad 2008-12-08 08:00:23

Känner igen mig till punkt och pricka;))...fast med den skillnaden att jah INTE äter överhuvudtaget. Det är jag som inte KAN gå in i en mataffär;))..

Jag fick också komma till en dietist, blev klassad som anorektiker. Men jag kan ju äta, jag bantar ju inte...suck! Men det tror man inte på.

Som vanligt...suck

Och jag har verkligen förklarat var mitt problem är, men dom tror jag är för sjuk för att se och inse. Jag inser att jag ÄR sjuk. men lösningen är för enkel för dom tydligen....Vad fan gör man?

Och jag har inte råd att bekosta min behandling själv....så nu får man försöka själv igen....suck!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kicki

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela