....friska öga sa en lärare till oss när han hade onsdagsföreläsningen...sen blev han heeelt tyst och stod bara där rätt upp och ner i tio minuter...alla satt helt stilla men sen började vi nog alla att skruva på oss å undra vad han menade med det...till slut frågade han om vi förstod vad han menade, det kom lite olika förslag men inget va rätt. Han bad oss alla i aulan att fundera en stund till....det uppstod ett sorl när vi började fundera å "bolla" med varandra...till slut så berättade han vad han menade med detta...det är så lätt att dömma ut människor, man ser bara till det negativa...man ser inte det friska som
VI ALLA HAR där menade han att vi ser människorna i det sjuka ögat och där slutar vi att se...vi ser inte in i det friska ögat...ja, det är ju synonymt...men han fick oss alla att fundera och även prata med personen brevid som en del av oss inte kände eller ens visste existerade på skolan...Det här hände för 15 år sen när jag gick på en Folkhögskola och jag minns läraren både utseendemässigt och vid namn även idag....detr har etsat fast sig innanför pannbenet....han har ju så rätt i det och jag e den första att erkänna att jag nog kan va ganska fördömmande i vissa lägen...trots att jag vet att det är fel, jag
F Ö R S Ö K E R verkligen att tänka på det för det mår jag ju bäst av själv och även de runtikring mig, för blir jag riktigt ilsken som jag kan bli ibland då vill jag bara såra tebax, ge igen kallas det väl för...kanske beror det på hur jag mådde när jag blev mobbad att det fortfarande gör så förbannat ont men idag vet jag att jag har svar på tal och jag vet att min tunga är vass...jag vill inte bli sån och tur är väl att det inte händer sååå ofta men det händer och då e det sååå jävla jobbigt å veta att jag gör illa någon å är inte bättre än de som sårar mig eller min omgivning....
....friska öga sa en lärare till oss när han hade onsdagsföreläsningen...sen blev han heeelt tyst och stod bara där rätt upp och ner i tio minuter...alla satt helt stilla men sen började vi nog alla att skruva på oss å undra vad han menade med det...till slut frågade han om vi förstod vad han menade, det kom lite olika förslag men inget va rätt. Han bad oss alla i aulan att fundera en stund till....det uppstod ett sorl när vi började fundera å "bolla" med varandra...till slut så berättade han vad han menade med detta...det är så lätt att dömma ut människor, man ser bara till det negativa...man ser inte det friska som VI ALLA HAR där menade han att vi ser människorna i det sjuka ögat och där slutar vi att se...vi ser inte in i det friska ögat...ja, det är ju synonymt...men han fick oss alla att fundera och även prata med personen brevid som en del av oss inte kände eller ens visste existerade på skolan...Det här hände för 15 år sen när jag gick på en Folkhögskola och jag minns läraren både utseendemässigt och vid namn även idag....detr har etsat fast sig innanför pannbenet....han har ju så rätt i det och jag e den första att erkänna att jag nog kan va ganska fördömmande i vissa lägen...trots att jag vet att det är fel, jag F Ö R S Ö K E R verkligen att tänka på det för det mår jag ju bäst av själv och även de runtikring mig, för blir jag riktigt ilsken som jag kan bli ibland då vill jag bara såra tebax, ge igen kallas det väl för...kanske beror det på hur jag mådde när jag blev mobbad att det fortfarande gör så förbannat ont men idag vet jag att jag har svar på tal och jag vet att min tunga är vass...jag vill inte bli sån och tur är väl att det inte händer sååå ofta men det händer och då e det sååå jävla jobbigt å veta att jag gör illa någon å är inte bättre än de som sårar mig eller min omgivning....